Är inte halalslakt djurplågeri?

F: Är inte er halal slakt djurplågeri? Jag såg på tv hur man band fast en ko med rep och taljor och och bände upp dess hals för att kunna skära den…

S: All slakt – religiös eller annan – är otäck då det innebär att man släcker ut ett djurs liv, antingen genom att sticka det, skära det, skjuta det eller slå sönder dess hjärna med en sk slaktmask. Men trots detta är det som du beskriver inte korrekt. De som slaktade sin ko på det viset har inte lyckats få ett kött som är halal, dvs tillåtet och lagenligt att äta.

Profetens etiska instruktioner

Vår profet Muhammed – över honom vare frid – har instruerat oss om den korrekta etiken inför slaktandet av ett djur, bl a i följande profettraditioner (ar. ahadîth):
Shaddâd bin Aws sade: Det finns två ting som jag kommer ihåg att Guds budbärare – över honom vare frid - har sagt:

Sannerligen har Allâh påbjudit er godhet mot allting; så när ni dödar, döda på ett gott sätt och då ni slaktar, slakta på ett gott sätt. Så var och en bör vässa sin kniv och låta det slaktade djuret dö med så lite plåga som möjligt. [Sahîh Muslim, nr 4810]

Jâbir bin Abdullâh berättade att profeten – över honom vare frid – förbjöd dödandet av djur efter att de bundits. [Sahîh Muslim, nr 4817]

Profeten – över honom vare frid – sade till en man som slipade sin kniv i djurets närvaro:

Skall du orsaka djurets död två gånger – en gång genom att slipa kniven i dess syn och en gång genom att skära dess hals? (Al-Furu Min-al-Kafi Lil-Kulini; 6:230).

Av utsagor som dessa (det finns många fler än de som återgetts här) har de lärde inom religionen förklarat:
Varje omsorg skall tas för att slakta ett djur väl och inte orsaka det onödig plåga och tortyr. Vi har fått instruktioner om detta:

1. Att kniven skall vässas så att den skär halsen omedelbart utan att orsaka stor smärta;
2. Att kniven inte skall slipas så att djuren kan se det;
3. Djuret skall slaktas på en plats där det inte finns andra djur så att dessa inte skall se den plågsamma syn;
4. Djuret skall inte brutalt släpas till slaktplatsen utan skall föras med lätthet; och slutligen;
5. Skall djuret släppas fritt efter att halsen skurits så att det fritt kan skaka sin kropp i blödningsprocessen. [Imam an-Nawawî, Shahr Sahîh muslim, vol. II, s.152, cit Sahih Muslim, sid 1078]

Halalslakt i Dabo – en korrektare bild...

Följande ögonvittnesskildring kommer från indonesiska Dabo, och det är min bror, Abdul Karîm som skrivit ned sina upplevelser där. Jag bad honom om detta för att kunna ge en annan mer autentisk bild av hur halalslakten går till, än den som västerländsk media visar. Han skriver...

Hon anade inte att stunden snart var inne. Inte heller var hon medveten om att det hade gått två dagar sedan hon skiljdes från de övriga korna i flocken. Det hon däremot var medveten om var det goda gräs och det friska vatten hon fått under dessa två dagar. Hon hade dessutom badats tidigare på morgonen. Hon kände sig lugn och till freds.

Hon reagerade inte med annat än lugn och trygghet när hennes ägare kom för att hämta henne. Han pratade lugnt med henne och strök med handen över hennes hals.

De gick till en avlägsen gräsplätt där någon hade grävt ett hål i marken, antagligen någon av de båda männen som redan var där och väntade på kon och hennes ägare. När de båda kommit fram till gräsplätten fick den ene av de båda väntande männen med sin bestämda blick och fasta grepp om kon henne att lägga sig ner, lugnt och utan större motstånd. Hon la sig så att hennes hals låg över den grävda gropen. Medan de båda männen höll kon i ett fast grepp gick den tredje mannen upp bakom där han satte sig på huk, strök kon över pälsen och talade lugnt med henne. Han tog fram ett stort bananblad som han höll över kons hals och i den andra handen höll han en stor och mycket vass kniv. Han läste Bismillâh och Allahu Akbar – I Guds namn, Gud är den störste - för att därefter med en snabb och välriktad rörelse snitta kon i halsen. Det gick så snabbt att kon inte hann reagera och än mindre utstöta några ljud. Efter någon eller ett par sekunder hade kon förlorat medvetandet. Efter detta tog man snarast bort det rep som suttit runt kons hals för att hon skulle få ett så värdigt och fint slut som möjligt. Allting gick snabbt och ”snyggt” till. Blodet samlades upp i gropen i marken vilken snabbt övertäcktes då allt var klart. Bananbladet, som hade använts som ”stänkskydd” precis efter att snittet hade gjorts, begravdes även det i marken tillsammans med blodet.

Kon förlorade snabbt medvetandet och dog i princip omedelbart men likt alla slaktade djur hade den dödsryckningar ytterligare ett tag efter detta. När dessa hade upphört, efter ungefär fem sex minuter, transporterades det bort för att styckas.

Först efter att spåren från denna slakt röjts undan hämtade man ytterligare en ko, som genomgått samma procedur, för att genomföra ytterligare en slakt. För att inte i onödan oroa denna ko nöjde man sig inte med att bara städa undan spåren från den tidigare slakten utan genomförde dessutom själva slakten 45-50 meter längre bort.

Djurplågeri

Sa’îd bin Jubayr berättade att Ibn ’Umar råkade passera en grupp män som hade bundit en höna och sköt till måls på den. Då de såg Ibn ’Umar skingrades de från den, varpå Ibn ’Umar sade: ”Vem har gjort detta? Sannerligen har Allâhs budbärare – över honom vare frid – åkallat [Gud om] förbannelse över den som gör detta!” [Sahîh Muslim, nr 4815]

Översättaren till Sahîh Muslim har fogat följande kommentar till traditionen ovan:

Djuren är ett förtroende från Gud och ingen smärta skall därför tillfogas dem för nöjes skull. Om det finns ett genuint behov av att slakta dem för att använda deras kött eller skinn så skall de slaktas på ett korrekt sätt så att de inte på något sätt tillåts dö en utdragen död. Det är höjden av känslolöshet att binda en fågel eller ett djur och sedan öva prickskytte på det. Islam manar oss till att känna i djupet av våra själar den smärta som tillfogas dem och således undvika alla de vanor och sporter som är en orsak till tortyr av dem då dessa vanor gör en känslolös och likgiltig inför levande varelsers smärta och bekymmer. Att vara hårdhjärtat, brutal och känslokall är bland de värsta kvalitéerna hos en människa, enligt islam. [Abdul Hamîd Siddiqi, Sahih Muslim, fotnot 2377, sid. 1079]

Avslutning

Dessa saker som tagits upp ovan är bara ett axplock ur den islamiska etiken när det kommer till frågan om djur. Detta är saker som du helt enkelt inte kan lära dig genom tv, utan bara genom att själv ta del av religionens källor och genom att samtala med religiösa muslimer som tar sin religion på allvar och som kan berätta om hur det verkligen går till när dessa saker utförs korrekt.

Det finns tyvärr muslimer som gör fel. De bilder du har sett ljuger tyvärr inte. MEN det är dessa människor som skall klandras inte religionen
vars läror de bryter mot.

Källor:

Abdul Hamîd Siddîqî [transl.], Sahih Muslim, Kitâb Bhavan, New Dheli 1995